1. Gör kolafyllningen. Den bästa kolasåsen/krämen gör du på följande vis: Koka en burk med kondenserad mjölk (utan att öppna den! Men ta bort etiketten först) i en kastrull cirka 3 timmar (kortare tid ger en lösare mer såsig konsistens, längre tid ger ännu tjockare, mer krämig konsistens.) Viktigt! När du kokar burken, håll koll så att burken hela koktiden är täckt med vatten, annars kan burken spricka och innehållet läcka ut.

Det går bra att göra kolafyllningen i förväg.

2. Gör en mördeg. Jag gjorde på följande vis: mixade 125 gram mjukt smör i bitar med 3/4 dl socker och 3 dl vetemjöl i matberedare (det går också att knåda för hand.) Degen ska inte vara smulig.

3. Tryck ut degklumpen i en mindre form (ca 20 x 25 eller något åt det hållet) och grädda gyllenbrunt i en ugn som är 175 grader varm, cirka 20 minuter.

4. Öppna burken med kondenserad mjölk (som efter kokning har blivit en härlig kolafyllning) och bre ut på mördegsbotten.

5. Smält 200 gram choklad och häll över kolafyllningen.

6. Ställ in i kylen en stund.

7. Skär i bitar och ät opp!

Nu har lillebror Klas-Göran (Nikon D300) fått sig en storasyster i fullformat. Låt mig presentera Rut! (Nikon D700.) Utökade också objektivfamiljen med ett tamron 25-75 f.2.8

Vi har sån fin utsikt här tre trappor upp, särskilt nu när träden blommar.

Just nu blir det en del om utställningen på bloggen, mest för att jag är stolt och nöjd. Det är ingen stor utställning men för mig är det stort att våga dela med sig av något som varit en barndomsdröm, att skapa konst på ett visst tema och låta andra ta del av det.  Jag tänkte berätta lite om verken för den som kanske inte har möjlighet att ta sig till själva utställningen på plats och för dem som vill veta lite mer vad för tankar som finns bakom färgen.

Det är ett av mina 10 verk:

Det finns så mycket att oroa sig för, i mörka stunder kan det mesta kännas som en ändlös misär. Men jag tror på att så länge det finns människor som debatterar, engagerar sig, säger ifrån och reagerar på orättvisor så finns det hopp. Om det skulle bli helt tyst, om vi bara skulle lägga oss ner platta och ge upp - då skulle det bli ännu mörkare, ännu mer hopplöst.

Beroende på vilket håll man läser kombinationen av ord så hittar man olika meningar, kanske känns det bittert, kanske känns det som om man borde göra något. Kankse känns det som en uppmuntran. Kanske byter du plats på orden och hittar andra meningar, som man gör med dom där små brickorna i kylskåpspoesi

Jag tror att människan är förbannat stark, men rätt ofta kör vi våra huvuden i väggen och ljuset känns långt borta. Vem vinner? Vem tävlar vi mot? Vad vill vi uppnå?

Att ställa frågor ger kanske inte alltid vettiga svar, men att ifrågasätta är början på en förändring.

Besök gärna Fredriks och min utställning! Länsmusset Gävleborg hittar du på Södra strandgatan 20 i Gävle (mellan polishuset och gamla stan.) Gå upp en trappa så hittar du studion! Museet har fri entre.

Idag är det öppet 10 - 16 (eftersom det är dag före helgdag)  här hittar du öppettider övriga dagar.

I lördags fotade jag som sagt bröllop, på en plats med vackra vyer, lite blåsigt men ändå härligt sommarväder. Idag har kört redigeringsmaraton  till tonerna av Chrisoffer Lundquists platta Through the Window och Lalehs senaste platta Sjung. Nu har jag skickat iväg webbgalleri till brudparet så de får välja sina bilder. Vi får se om de vill synas på bloggen, tills vidare får ni sen bukettbild vid vattnet och det nästan overkligt gröna gräset.

JAA! Jag klarade min tenta i etik!  I helgen händer det en del, jag ska fota bröllop imorgon och på söndag ska Fredrik och jag fixa det sista inför utställningen som börjar på onsdag. Så jag tar lite bloggledigt tills på måndag. Tills dess kan ni vila er blick på min sagobildserie som jag fotade 2010 och som jag visat på gamla bloggen. Några av mina favoritbilder.

På förmiddagen har jag jobbat, redigerat och gjort klart en beställning som ska postas idag. Nu ska jag plugga till min tenta i etik så bloggen kommer nog stå lite tom idag.

• Styrketräna + yoga
• Plugg: Kolla på Filosofiföreläsning om Hume, läsa i kapp kurslitteratur
• Färdigställa beställning av bröllopsporträtt (omslag + konvertera till svartvitt)
• Bröllopsmöte (Pre-Wedding) ikväll

Här kan du läsa mer om  vår kommande utställning. Snart är det dags!

Strax kommer Mari hit så ska vi fika och ha vårt sedvanliga kvällsmöte (brukar vara en gång i månaden) om Bort med skammen bloggen. Nu ska det spånas idéer må ni tro!

När jag var liten så byggde jag världar med lego tillsammans med min bror Robin. Vi tänkte ofta utanför ramarna, Harry Potter slottet kunde bli Mattisborgen. Av vanliga legobitar byggde vi julkalendern Mysteriet på Greveholm. Ett tag tänkte vi bygga möbler i verklig storlek men det var en aningen för stort projekt. Men fantasin fanns där! Och stoltheten av att göra fiffiga konstruktioner och hitta bra kreativa lösningar. Dessutom var det oerhört roligt också.

Och idag såg jag två fantastiskt bra youtube klipp från Feminist Frequency, på Malin Enros blogg.  Se klippen! Frågorna väcks och visst minns jag att man hade lite funderingar även då som liten. Varför är det bara pojkar som leker med äventyrslegot i reklamfilmerna? Varför finns det inte fler legofigurer som är tjejer?

Dags för boktips, tipsa mig gärna om vad jag borde läsa härnäst!

En otroligt vacker bok till att börja med, fina fotografier och texter som kan läsa lite sporadiskt, blanda med övningarna som finns med och på så vis väva in sinnesnärvaro (mindfulness) i vardagen. Inspirerande!

Jag vill inte dö jag vill inte leva var en bok som jag läste för några år sedan, jag minns att jag tänkte att jag så gärna ville att det skulle bli bra för Ann.  Och om att bli fri, om att bli frisk - det är vad den här boken handlar om, en fortsättning. Samtidigt så väver Ann in sina intressanta tankar om etik, begreppet ett gott liv vänds åt olika håll och vad är egentligen lycka?

Agnes är 1900- tals författaren som vände upp och ner på Sverige med sin särskilda stil att berätta en historia sirligt, sensuellt med passionerad penna.

Petra, en ogift ung kvinna tar sig an föräldralösa Angela som sin dotter men deras relation blir som två systrars.

Naturskildringarna är fantastiska och språket känns fritt och levande, 30-talets kvinnor kunde säkert känna en befrielse i Agnes beskrivningar av känslorna och längtan.

Markus förälskar sig i Ingrid och det är ju meningen att den sköra kärleken ska vara en början.  Men här är det inte början på livet, utan början på en vandring mot döden.

En skandalskrivare i nattrock kalsonger - August Strindbergs levnadshistoria för 2000 talet av Stefan Whilde

Strindberg; hatad, älskad, hyllad, kanske missförstådd, tolkad, många gånger nämnd, omskriven, citerad... Med största sannolikhet en person som även förbryllat många. Man vet kanske inte vad man ska tycka, med vilken inställning ska man läsa hans böcker?

Stefan Whilde har med vass penna, lite humor och målet att vara ärlig och inte utelämna något berättat Strindbergs levnadshistoria på ett sätt som har omnämnts som lite väl ungdomligt språkligt sett och även kallats för "Strindberg för nybörjare." För min del så tyckte att jag boken var en läsupplevelse i sig, jag kan väl inte säga att jag förstår Strindberg men min bild av Strindberg har breddats och jag tror bestämt att jag ska läsa om Röda rummet snart igen.

Fortsättningen på Kråkflickan. Varning för sträckläsning! Psykologen Sofia Zetterlund fortsätter att  brottas med sin andra personlighet samtidigt som polisen Jeanette Kihlberg försöker reda ut trasseltrådarna, hon behöver hitta Victoria Bergman, hon behöver förstå. Spåren leder till Danmark och till internatskolan i Sigtuna, men egentligen är ju Victoria Bergman mycket närmre än så...

Jag måste. Läsa. Den. Tredje. Boken. Snart!

En skildring om människor och ett Malmö i förändring. Alla Liljorna och deras öden. Karin Lilja som kämpade för sina barns bästa, skurade, svabbade och såg Rosengård gå från en dröm till något trasigt. Om Hektor Lilja som stammade men skar av sig tungan. Om de andra bröderna och Kristina som gjorde sina uppror många gånger om. Och kanske rätt mycket om Ranelid själv som bodde i andra kvarter men som ständigt finns där i luften, i samförstånd med Karin Lilja vill han berätta historian om de som arbetade, drömde om framtiden och de som teg i skolbänken. Han är både den allsmäktige berättaren samtidigt som någon händelse från barndomen tycks flimra förbi emellanåt