Surrealism ur blixtdundret



Här har det varit blixt och dunder, så det blev inte så mycket datorsittande som jag hade tänkt. Behövde ju göra lite på hemsida... Men det kommer alltid ny tid andra dagar och ibland så får man nog lyssna till naturen och bara vara.  Satte mig och läste med ryggen mot elementet istället. Och spelade Flickan och kråkan på gitarr.
Nu när datorn kunde få komma igång igen fick jag en så stor kreativitetsexplosion som resulterade i en massa surrealistiska bilder. Som tavlor, en bro mellan dröm och verklighet.

Kärt barn utan namn

Min akustiska gitarr heter Skorpan efter Bröderna Lejonhjärta, min första gitarr hette William efter min lillebror men vad ska denna skönhet heta? Hmm. Namnförslag någon? ;)

Sista augusti

Modell: Stella Wedin
Jag har en riktigt jobbig nacke nu som inte alls vill följa med dit huvudet vill. Usch vad det är trist.

Tillbaka till Uppland



Nyplanerat miljöombyte! Mellan den 9:e och 13:e september kommer jag befinna mig i Uppsala. Fredrik och jag ska vara kattvakt hos Kerstin vilket blir alldeles perfekt för den 10:e ska ju jag medverka på Uppsala bokmässa.
Skulle någon Uppsalabo vilja boka en fotografering i sensommarsolen så är det perfekt läge att passa på när jag kommer vara i trakterna :) Maila i så fall: Jenny@jeogonblick.se.

Nu ska jag iväg på en intervju med tidningen Nöjesmix + ett ärende på banken. Ha det fint!

It's written on the wind

I maj hade jag en väldigt härlig bröllopsfotografering med Ida & Andreas. Platsen var oerhört fin och med toppenväder blev det hur bra som helst. Fick ett fint mail från dem igår med tillåtelse att lägga ut några av mina favoritbilder från deras dag här på bloggen. Så först ut är min absoluta favorit från dagen. Fler kommer!

Kurslitteratur

På sekretären ligger min härliga hög med kurslitteratur (helt utan ironi så är faktiskt det härligt).
Herrejösses...
Jag har ju egentligen aldrig haft något emot att plugga, alla böckerna man läst och uppgifterna... Okej, ibland har det varit tungt och alla ekvationer man löst har känts som meningslös dynga. Fysiken och kemin var heller inte min grej. Men i grund och botten har jag tyckt om själva pluggandet, läsandet och att lära mig saker.

Det jobbiga har varit alla år i oförstående korridorer, frustration över att inte bli sedd eller uppskattad eller bemött på ett bra sätt. Mobbingen, utfrysningen, att man är för ambibtiös och så vidare. Att det aldrig varit okej att plugga fast det är av den anledningen man befinner sig i skolan.

Men nu är det min tur!
Jag sätter hungrigt tänderna (eller snarare hjärnan kanske man säger) i kurslitteraturen. Det känns bra, peppad. Lära sig nytt, få respons, utvecklas vidare och hitta ny motivation samt inspiration. Och dessutom på sidan av det kan jag göra allt annat jag vill. Plåta vackra brudpar, föreläsa om demens, spela musik och repa teater.

Så himla, himla bra det känns. För en gångs skull.

Radiokaka och oktoberprojekt

Fredde gjorde radiokaka igår, den är suverän. Smakar som en riktigt god chokladtryffel. Så den bjöd vi på när Mari var här på fikamöte kring höstens projekt. Vi känner båda stort engagemang för att sprida kunskap om demens ur anhörigperspektivet.
Och tillsammans är man ju mycket starkare. Fredrik är också gärna med och gör det han kan så vi blir nog en riktigt bra trio. I sluter av september/ början på oktober kommer ni få veta mer så håll ut, för det här kommer bli riktigt bra :)

Kreativt skrivande

Idag börjar jag plugga igen! Kreativt skrivande. Det känns ju nästan lyxigt att få plugga något som är bland det bästa man vet och dessutom på distans. Förutom det så ska jag jobba en stund och ha ett fikamöte med Mari om vårt anhörigprojekt (Fredde är också med på ett hörn...)

Ha en fin dag!

En dröm i körsbärsrött

Här är min försenade födelsedagspresent från Fredrik. Finns inte ord för hur chockad och glad jag blev.♥
Blev nämligen lite sugen på att skaffa en elgitarr när jag såg Pernilla Anderssons fina röda i melodifestivalen, tänkte dock att det får bli nån gång om några år eller så. Aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle få en i 19 års present!

Och inte hade jag heller kunnat ana för fem år sedan, ens 2 år sedan att jag skulle förutom en fin akustisk Cort också skulle ha en körsbärsröd Epiphone i mina ägo och dessutom kunna spela.
Tänk hur bra vissa saker kan bli. Musiken, som jag begravde under barndomens sandslott har hittat tillbaka.
En passion i mitt hjärta.

En annan våffla

I ärlighetens namn trodde jag inte att jag skulle tycka om det. Våffla... Med avocado? Fetaost? Men det var så otroligt gott att det knappt kan vara klokt. I våffelsmeten hade vi även riven ost och kryddor och sedan gräddade vi dem så där gyllene knapriga. Mums, mums!

♥Angelica och Carl 23/7 ♥

Här kommer en massa bilder från Angelicas och Carls fina dag i slutet av juli. Jättegulliga och härliga människor. Önskar er all lycka och kärlek :)

Boka bröllopsfoto i höst? I veckan dyker de nya offerterna upp men självklart kan ni redan nu maila och höra efter om ert datum är ledigt. Jenny@jeogonblick.se


Citroner och koder

Tänk vad bra det är med självutlösare :)

Jag håller på med vårt bands fina hemsida. Det är så skojigt för att jag känner mig rätt bra på det vid det här laget. Jag började någon gång med html kodning när jag gick på mellanstadiet. Första hemsidan handlade om delfiner och hette passande nog "Jennys delfinlagun". Jag hade blandade typsnitt och en förfärligt skrikig turkos bakgrundsfärg. Lite kul att se hur saker och ting förändras när man lär sig och blir bättre.

Just ja!
...jag har fått en finfin försenad födelsedagspresent av Fredrik som ni ska få se.
...vi åt en riktigt god men lite otippad lunch idag som hamnade framför kameran. Det får ni se senare.
...och så håller jag på sparka igång höstens anhörigprojekt som kommer bli så BRA! Det ska ni också få ta del av såsmåningom!

Bomull runt hjärtat

Som bomull runt hjärtat
sjunger jag helande sånger
och låter döden få säga sitt
för jag kan skriva in livet mellan raderna
och måla himlen
i vilken färg jag vill
---
Jag kan höra trummorna
i den tysta sången
en resa genom måendet
dunk, du-dunk, dunk
slå på orden!
aldrig på en själv
älska spegelbilden
sparka självhatet till Sahara
långt bort kan man lära sig drömma
närmre och
längre än vad händerna når

Räkmacka

En sån här räkmacka skulle ju sitta fint nu. En kopp te går nästan lika bra.
Bra film på tv nämligen, Grabben i graven bredvid. Toppen!
Ha en fin kväll hörni!

A story in i different color

Modell: Stella Wedin
Lite nyfotade bilder på Stella med en redigering i en annan färg, ni ska få se lite i svartvitt sen också. Morgonen spenderas med huvudvärk, Pippi Långstrump och Smoothie. De två senare är något trevligare än det förstnämnda.

Du är saknad och jag är berörd

I måndags gick jag Fredrik och jag på bio. Jag har en fix idé att de filmer jag ser på bio måste vara riktigt, riktigt bra så jag väljer ofta väldigt noga. Annars känns det inte värt det. Överlag är jag rätt petig med film, men på så vis ser jag just sällan en dålig film.

Framför den vita duken vill jag bli berörd så det känns i varje nerv, så att de där små tankeklumparna lossnar och man får gråta ut. Att förstå livet men samtidigt bli ännu mer förbryllad. Jag vill skratta och gråta och gå ifrån biosalongen och känna att jag lever, att livet är vackert och att livet är märkligt.
I måndags var inget undantag, det var en suverän film och jag tänkte skriva litegrann om att bli berörd och om att sakna. Filmen vi såg var nämligen Jag saknar dig.
Filmen handlar om enäggstvillingarna Cilla och Tina som är varandras spegelbilder till det ytrre men som natt och dag på insidan. Ändå har de väldigt starka syskonband. På mammans födelsedag händer en tragisk olycka, Cilla blir påkörd och Tina kvar med sorgen och känslan av att inte vara hel.

I vissa recensioner beskrivs filmen som ojämn men jag kände att filmen var modigt ärlig och att ojämnheterna gör den mer verklig. Det är ingen pålagd vemodig musik som spelas när det är som allra sorgligast, det är ren och skär ångest och riktigt ilska, sorg och förtvivlan, inget som dränker eller packar in sorgen i vakuum.
Sorgen får flyga fritt och tala sitt eget språk. Förutom sorg visar filmen också dramatiken och alla känslorna man har när man växer upp och är mitt i tonåren.
Och jag blir berörd. Så pass berörd att jag gråter mig igenom filmens andra halva. Så berörd att jag gråter hela bussresan hem och bara känner att livet är så vackert, så bräckligt, så förjävligt och allt på en och samma gång.
Men förutom att jag gråter känner jag också en styrka och motivation, jag fick en sån lust att skriva, skapa, sjunga och leva så mycket jag kan.

Dessutom är filmens musik helt fantastisk. Saknaden känns tyngre men sinnet känns lättare. Hur nu det går ihop. Men jag tror såna här filmer behövs för att vi ska våga ventilera oss och känna att det är okej att känna saknad, släppa på trycket och känna efter vilka vi är och vart vi ska
- och vilka som går med oss längs med den vägen som fladdrande saknade fjärilar.


Så, se filmen. Bara gör det.

På drottninggatan 37

I maj fotograferade jag personal och lokal samt lite in-action bilder på frisörsalongen Drottninggatan 37.
Min första tanke när jag klev in i lokalen var att det var så snyggt inrett. Stilrent men ändå mysigt och väldigt luftigt. Tacksamt att fotografera helt enkelt.
Idag var jag förbi igen och fotade en ny tjej som ska jobba där. :) Fler bilder hittar ni på deras hemsida.

Biogodis

Något riktigt gott!. Vi kallar det för biogodis eftersom jag oftast gör sånt här när vi ska på bio (senast i måndags).
Men självklart kan man ju äta det närhelst man vill.

Smält choklad i vattenbad (100-150 gram, beror på hur tjocka bitar du vill ha.)
Förbered en form med bakplåtspapper.
När chokladen är smält rör du i allt du vill ha i. Vi brukar ha marsmallows, dumle och daim.
Men man kan lika gärna ha torkade frukter, nötter eller annat man tycker om.
Bred ut smeten i formen och in i kylen någon timme.
Skär eller bryt i bitar när det stelnat.
Ät!

Uppsala kulturnatt!

Tänkte släppa en trevlig liten nyhet, något skoj som händer i höst! Jag kommer nämligen stå på Uppsala Bokmässa (kulturnatten 10 september)  i Drottninggatans bokhandel och sälja mina böcker. På kvällen kommer jag dessutom framföra några låtar. Igår hämtade jag böckerna som jag ska ha med och idag kom tågbiljetterna. Wihoo!

Nu ska jag vila bort en jobbig huvudvärk. Godkväll på er!

Gröna ögon i gröna gräset


Ingen vanlig dag

För det är ingen vanlig dag, för det är Freddes födelsedag, hurra, hurra, hurra!!

Hjärta mot hjärta

Nya porträttet som Fredrik knäppte på mig :)
Den senaste tiden har jag inte mått så bra, haft väldigt jobbigt med värk och annat men jag kämpar på. Jag är så glad att jag har min Fredrik att somna hjärta mot hjärta med. Imorgon fyller han 21 så det blir nog en riktigt fin dag, ska tydligen regna men jag vet att det blir nåt bra av det ändå.

Natten skiftar färg/ängel vid strandkanten


Sånt som inte är okej

I tisdags skrev SvD om en 11 årig flicka som mobbats på sin skola. Rubriken: "Hennes sätt gör att hon blir slagen" visar på skolans syn på saken: de skuldbelägger flickan och rättfärdigar på så vis att det är okej att bete sig på ett visst sätt mot någon som (läs: de anser) är annorlunda.
Men det är inte okej.

Och vad är det egentligen som säger att någon är annorlunda? Har skolan rätt att sätta diagnoser och stämplar på elever bara för att frånsäga sig sitt ansvar?
Skolorna tar fram sina trygghetsplaner - men ger ingen alltid trygghet åt de som verkligen behöver den.
Varje år vid skolstartstider gör det lite extra ont, klumpen i magen finns kvar på något sätt. En smärtsam påminnelse om den tiden då man inte ville gå till skolan. Jag är fri från det där nu. Minnena finns dock kvar.
Men jag vet att många barn och ungdomar lever i detta just nu, i denna stund våndas de över att återvända till skolan efter helgen, efter lovet.  Det ska inte behöva vara så.

Och skolorna tycker ju oftast att de gör ett bra jobb med att stoppa mobbning. Jag vet inte hur många av mina skolavslutningar på låg - och mellanstadiet som avslutades med rektorns lovord: "Och ingen mobbning har vi haft heller!" Och då låter ju himla fint, eller hur? Men när man sitter där med allt sina sår på själen så vet man ju att det bara är en riktigt ful lögn.
Det är bara bortförklaringar, ett sätt att blunda för andras lidande och att skuldbelägga någon som redan känner tillräckligt mycket skuld. Skuld som inte ska behöva kännas.

Jag lider med flickan och alla andra i samma sits. Jag har varit  många svängar där lärare inte trott på mig, haft sina egna märkliga förklaringar och helt enkelt menat att det är mig det är fel på. Istället för att flytta mobbarna ber man den utsatte att flytta på sig, eller "anpassa" sig.
Alltid är det något det är fel på. Och nästan aldrig tycks det felet sitta hos mobbarna. Det är förfärligt orättvist!
För vad känner man när man är mobbad? Jo man känner att det är fel på en. Man hatar sig själv. Självhatet växer och växer och gror sig så farligt stort. Det är sånt som lämnar ärr för livet.

Så, om du är en av de som nu går tillbaks efter ett långt sommarlov, lova då att ta hand om dina klasskamrater och medmänniskor. Säg ifrån om du ser att någon annan far illa i korridorerna, samla folk och gå emot. Ryt ifrån!
Och om det finns lärare där ute som läser detta och vet att de borde gjort nåt, sluta blunda.
Till dig som kanske precis som jag, haft den där klumpen i magen och oron som ett trassligt garnnystan i skallen, fastän du säkert inte längre tror det så är du bra, fin och underbar som du är. Du förtjänar inte att behandlas illa.
Och till dig som vet att du inte beter/inte har betett dig okej mot någon i din klass. Sluta! Bara lägg av. Det är inte bara lärarna som bär skulden. Även du som medvetet eller omedvetet gör någon annan illa.
För det är aldrig okej.

Livfullt & Hoppfullt

"Blommor som sticker ut
når mycket högre"

First time ever I saw your face

♥Angelica och Carl 23/7 ♥
Jag ska lägga upp fler fina bilder på Angelica och Carl såsmåningom. Men nu ska jag strax iväg med Fredrik och sjunga på bröllop. Hujeda mig, vad det är pirrigt. Fast roligt också förståss. Jag är ju van att fota dessa stunder så det ska bli spännande att se det lite mer ur en annan synvinkel. :)
Önska mig lycka till och för fotografens och brudparets skull så hoppas jag det spricker upp lite och blir sol!

I'm an indian


Modell: Stella Wedin

Put some more color here

Jag har en förkärlek för bleka bilder, stillheten i dem. Det stilrena i klassiskt svartvitt är också något som berör ,men färg älskar jag också! Det finns så mycket liv, fart och energi i klara, starka färger.
Ofta  när jag promenerar är mina ögon vakna efter just färg, form och skuggor. Sånt som gör livet vackert.

Min kärlek till fransk film

Mina eftermiddagar med Margueritte är en sådan där film som bevisar min kärlek till fransk film.
Filmen handlar om ett speciellt möte på en parkbänk, Germain träffar Margueritte en varm dag. Många år emellan dem skiljer dem åt,  men de hittar något som binder djupa vänskapsband mellan dem. Duvorna som de har namngivit och som återkommer varje dag men också böckernas magiska värld. De ser varandra bortom fördomar och generationsgränser och ger varandra lycka i vardagen.
Germain återberättar också sin svåra barndom genom minnesbilder. Blandningen mellan tragik och den nya vänskapen blir både smärtsam och själsligt läkande. För i slutet av filmen är man bara så glad och vill inget hellre än att lära sig franska och ta första bästa flyg till Paris, kanske leta på just den där bänken och få sig ett samtal med Margueritte...
Se filmen och känn den franska värmen sprida sig som ett solsken i kroppen!

Pappa, det går bättre nu

Ett sånt där brev. Till himlen. Trots att det knappast finns nån bredbandsuppkoppling där...
Äsch, jag vet ju att du hör ändå.

Jag känner saknad när jag inte längre riktigt minns din röst. Jag känner en sån sorg när du sa att det skulle bli lätt när jag började gymnasiet. För då får man vara den man är och alla har mognat på sig. Tyvärr det inte så. Och förlåt pappa för alla gånger jag varit arg på dig när gymnasiet varit ett helvete precis som resten av skoltiden. Då har jag tänkt; "Pappa! Du sa ju att det skulle bli bra nu!"

När gamla minnen dyker upp och skolan fortfarande är som ett öppet sår saknar jag dig ännu mer. Du hade kanske inte kunnat gjort så mycket åt saken även om du levt. Mamma är och har alltid varit den som varit bra på dom sakerna. Men det känns som att din närvaro hade gjorde det ännu lite bättre, kanske enklare. Om du hade varit frisk och levt.
Kanske hade du sagt något fasligt klokt som jag kunnat bära med mig, kanske hade du kunnat sagt att "de var ena riktiga idioterna dom där som gjorde så mot dig" och så hade vi kunnat prata om nåt annat, lite gladare. Kanske hade du dragit en rolig vits och jag hade tyckt att du var fånig och fantastisk på samma gång.

Jag har varit nere i avgrunden så länge. Men det går bättre nu! Jag är starkare! Jag vågar mer! Att vara mer öppen och ärlig mot mitt egna mående och att vara sann mot mina minnen. Allt som hänt finns där och istället för att bara släppa, glömma och gå vidare som man brukar säga, så väljer jag att istället se det som erfarenheter. Att jag på något sätt vunnit genom att jag klarat det och väljer att göra mitt liv till just mitt och inte någon annans. Jag har makten över mitt liv, jag äger mitt förflutna. Och jag har möjligheten att bli den jag vill bli och vara den jag vill vara.

Pappa det var riktigt mörkt ett tag, men det går bättre nu. Jag tror det bara var det jag ville säga.

Angel by the shoreline

Jag tror jag blev lite inspirerad av det blåa och kyliga mörkret och mystiken  i Harry Potter filmen vi såg igår.

Ever since I was eight or nine

En fotoidé jag haft ett tag nu, vi gick till sjön med änglavingarna jag sjöng på Shoreline.  William kastade macka och tog sedan plats framför kameran: "Tänk en ängel som kastar macka! Häftigt! "ropade han. Och jag tänkte: Tänk att du redan är 8 år lillebror. 8 år vid strandkanten...

"for all my life I've been waiting 
for something lasting"
(Broder Daniel)

Maräng, hallon och choklad

Sånt här gott åts det när jag hade 19 års kalas. Jag har ju nästan glömt bort att jag är 19. Inte riktigt känt av det än. Ska ändra min lilla profilbild här på sidan av bloggen  där det står att jag fortfarande är 18.
Ska försöka dra ut Fredrik så vi kan fota nåt nytt. William är här och han vill jag ju också fota, kanske får muta med nåt sött ;)

Det vackraste



Vacker musik har strömmat, Ted Gärdestads ord om kärlek och berörande melodier till hundratals ögonblick som fått mig att le och känna att livet är så vackert. Igår och idag har jag fixat klart bilderna från de två senaste bröllopen, bränt på skivor och fakturerat.
Åh vad det är en härlig känsla när man redigerat klart och levererat!

Tur och retur



En annan ort
för att fylla ett tomrum
i själen
tur och retur

Teknikens under utan ironi



Idag skedde ett mirakel. Tror jag.
Teknikens under (utan den väkända ironin).
Hämtade datorn och en nyinförskaffad extern hårddisk. (Nu har jag tre stycken, trippelt så säkert!)
Och nu fungerar min macbook som den ska, tack vare tekniker som kan förstå sig på dessa underliga manicker.
Sen så satte jag fart med att fakturera, bränna bilder och hinna i kapp litegrann. Fredrik köpte fika. Tog en paus med gott samvete (när hände det senast?)
Var med Stella på kvällen, såg en hemskt bra film och åt god mat.
Tog bussen hem och skrev dikter, lite vemodig men glad och längtande.
Nu är jag här och är både glad och trött. Mest glad.
(En massa idéer snurrar runt som okokta makaroner i huvudet,
ska skriva ner lite innan jag kryper till kojs)
Godnatt.


Williams kalas



På morgonen efter att vi kommit hem från Vattholma begav vi oss till mitt barndomshem på kalas. Min lilla lillebror fylld nämligen 8! Tänk vad stor han blir. Presenten som han fick av oss var ett härligt ihopplock. En skokartong först fylld med kulor, sedan godis, klubbor och chokladpengar från huvudstaden och hallonkarameller från Uppsala. Sist men inte minst lite skojiga ting från Biotopia i Uppsala. Bland annat en liten söt räv.
Efter presenten så gjorde vi frosting till cupcakes, satte ihop en tårta och förberedde för ett barnkalas med minst sagt livade ungar. På kvällen träffade jag och Fredrik ett brudpar vars bröllop vi ska sjunga och spela på om en vecka.

Idag blir det lite lugnare, ska hämta datorn, fixa beställningar och ikväll träffa Stella.

Ögonen ändrar färg


Magiskt men tragiskt


Idag åker vi hem.
Jag kommer sakna katten, soluppgångarna, Uppsala och landskapen,
men jag längtar hem till den sköna sängen, småbröderna och min Macbook.

Så skimrande



Fantastiskt vackert.
Jag älskar naturfoto.

Millan


Möter mig själv längs vägen


Jag är redo.
jag har inte varit det innan, inte på riktigt.
Jag har försökt och fastnat. Suddat, suddat, suddat. Skrivit nytt, skrivit nytt. Försökt hitta mig själv i texten.
Men jag fanns inte där då. Nu gör jag det.
Nu skriver jag boken om mitt liv, som det varit hitills.
Jag har fått in en fin skrivarvana, om kvällarna så låter jag poesin möta verkligheten och någonstans däremellan möter jag mig själv längs med vägen. Går en sväng i tankarna, gråter bort lite och skrattar lite.
 Lyssnar på känslobefriande musik.
Thåström sjunger om svart regn och saknad.
Jag tänker: Jag finns, jag finns, jag finns.
I orden kommer jag närme mig själv och det är det som är meningen, tror jag, med att skriva en bok om sig själv.  Att hitta något. Förstå vart sakerna som hänt har fört en. Acceptera och kunna se livet klarare.
Komma till ro på något sätt, tämja stormen.
Känner mig mer levande än nånsin.
Det blir en upprättelse.

(Och pappa jag saknar dig så jäkla mycket, mellan raderna och i varje ord finns all den där saknaden.)

Som vacker fallfrukt är mina fina fynd



Jag fick en sån rolig idé att hänga upp mina nyköpta kläder på tvättlinan här och fota. Låt mig presentera mina godbitar som jag välkomnar till min garderob och höst:

♥ Ceriseröd klänning från Myrorna med fantastiska volanger. En färg som känns höstig och mustig.
♥ En grön chiffongklänning också från Myrorna som jag tror blir något jag drar på mig till höstens föreläsningar.
♥ Vitt långt linne att ha under mina blusar och spetströjor. Från Holmlunds.
♥ Ett ljusblått fodral också passande till blusar och spets. Också från Holmlunds.
♥ Och så min bruna fejkskinnjacka! Köpt på myrorna. Som jag letat och nu.. Som hittat!

Som vacker fallfrukt, håhåjaja.

Uppland i ett annat sken


Vi bär alla en storm, släpp den fri



En människa bär på både ett mörker och ett ljus.
Vi har alla våra stormar och skuggtankar. Vår oro och ångest. Våran ledsamhet och saknad.  
Sånt vi kanske sopar under mattan för att vi borde vara glada.
Ingen kan vara glad jämt.
Ser vi tillbaks i minnesbilderna ser vi oss i det där stormhavet, det som vi trodde var förbi.
Vi måste släppa ut våra stormar.
Sjunga om dem, måla med stora svarta penseldrag, stänga dörren och lyssna på en låt riktigt högt, lägga sig på golvet och gråta eller dansa tills frustrationen eller ilskan försvinner.
Tills stormen lugnar ner sig. 
Sedan kan man tryggt betrakta sin storm bakom glas. I minnesbilderna. 
Vi kan inte blunda för våra stormar.
Det är som att låta sig själv gå på plankan.
Släpp inte sorgen,
släpp istället lös stormen.
Det är det enda sättet vi kan tygla den, lära känna den och leva med den.


(Ikväll är det tangentbordet och jag. Ikväll tacklar jag stormen)

Raise my head



Modell: Erica Kivinen

Nu när jag har gamla datorn hittar jag ju en massa som jag skapat och sedan glömt bort. Ofta när jag fotar till exempel modellbilder så gör jag en "vanlig" redigering först på hela urvalet. Sedan brukar jag kreativitera loss! Det här kollaget hittade jag i en mapp som heter dubbelt, det är nämligen dubbelexponeringar.
Tyckte det var oerhört vackert.

Inte klok du, Madicken



I kön på Akademibokhandeln sa en tjusig dam att jag hade en fin väst. Då blir man så glad. Hatten hittade jag här och testade. Kändes lite madicken eller nåt. Och när jag var lite ville jag antingen vara Madicken eller Pippi Långstrump så det passar väl bra.


Bakom molnen



Det finns mycket solsken.
Ett: Fina läsare, åhå vad roligt att ni hittat så många. Hoppas ni kikar tillbaka, lägg gärna till min blogg på Bloglovin så att ni inte missar nåt. Era ord gör mig så glad och peppad!
Två: Upplandslandskap. Åh vad jag vill bo här.
Tre: När teknik fungerar. Håhåjaja vad jag blev glad när Elgiganten ringde och sa att de kunde rädda mina privata bilder som jag hade på datorn! Tur man har!
Fyra: Fina klänningar på myrorna. Köpte två...
Fem: Läsa ut en riktigt bra bok och känslan som stannar kvar är som när man har fått en ny vän.
...

Jag skulle nog kunna fortsätta listan till hundra. Men det får bli nån annan gång. Nu är det frukost som gäller.
Ha en riktigt fin dag!

Plättar & gafflade kakor




Som vanligt är jag lite dryg och ska knäppa kort på himla mycket mat innan den äts. Bor man med mig får man vänja sig med det ;)  Och få saker smakar så bra som spontana gafflade chokladkakor. Degen slängde jag ihop på känn (smakade mig fram) och kakorna blev ljuuvliga.

Idag åker vi in till Uppsala och ska gå på lite museum och second hand.


Silent steps



En lite kuslig bild men med mycket grönska. Älskar att knäppa bildet från tågfönstret i farten :)

Stilla morgon


öppnar dörren för en ny morgon
släpper in nattkatten
en burk kattmat till henne och ett glas mjölk till mig
annat än lägenhetshus
här är det morgonsus,
solljus som kan få nästan vem som helst
att kliva upp klockan sju
sval luft, natur
annat än kvalmiga nätter
i nattsärken
sätter jag mig på farstun
brer ut blicken över åkrarna
som smör på mackan
nån dag
vill jag bo så här
och räkna morgonskuggor
öppna alla fönster
och släppa in varje morgon
mata en katt
i bara nattsärken

(Jag älskar det här stället)

Rösta!


Stella är den modell jag fotat mest med, hon är också en nära vän och en person man blir glad av. En tjej som vet vad hon vill och har passionen och viljan för det. Därför skulle jag bli så glad om mina söta läsare skulle vilja rösta på henne i Miss World Sweden. Klicka här för att rösta.

Hjältar, Vattholma & Ulf Lundell



En sommardag som blev mer dramatisk i kontrastrik redigering med mycket svärta. Lillebror. En liten superhjälte.


Nu är vi framme i Vattholma. Eller ja... Vi har varit här ett tag - när vi väl hittade hit. Vi har haft väldigt otur med väder men tur med trevliga och hjälpsamma människor. Vardagshjältar.
För att bringa lite klarhet är det så att vi fått låna ett hus här en vecka av en bekant. Komma bort litegrann och skriva, läsa pocket, jobba med bilder , spela piano/gitarr, kreativitera sig och låta sig inspireras. Det är oerhört vacker natur här. Just nu bakar jag bröd och lyssnar på Ulf Lundell. Godkväll!

Tusen ögon



En skum bild jag redigerade ihop i vintras. Träd + Fredriks öga i mängder. Lite läskigt men ganska fint ändå. Som en påfågel. Nu packar vi det sista för Uppsala. Tjoho!

Vara den jag vill vara



Känns ovant att ty sig till en PC den tiden som kommer (vart sjutton är kommando/äppletangentern?? haha) jag trycker ganska mycket fel men det ska nog gå bra. Påmindes när jag kikade på bilder att jag inte lagt upp särskilt mycket från Fredriks student. Så here it comes. Tre bilder på en student som inte riktigt ville vara  som andra (därav valet av plats) och som också råkar vara min älskling. <3

Känna


Foto: Fredrik Larsson (jag på bilden)

känna...
lugnande speglingar i Gavleån
behaglig bortlängtan (bortlängtan är inte så farligt när man vet att man ska nånstans
prasslande nougatpapper och skogsbärsvatten, på tungan
trasiga converse på promenad runt stan
framtidspuls och morgonsnurr
hur dagar ter sig så olika till och med timmar försvinner i allt man känner
komma hem med böcker i hela soffan
packa, packa, packa och
känna
sig lite
glad
trots allt

Lita aldrig på en dator!

Åh fy tusan vad jag varit rosenrasande, förbannad, förtvivlad idag. Jag hatar teknik!
 Morgonen började med en kraschad hårddisk på nya macbooken.
TACK OCH LOV har jag självfallet back-up på det allra viktigaste - bröllop och fotojobb.
Dessvärre har jag inte varit lika duktig att göra back-up på privata bilder. Det är inte något jag prioriterat. Tyvärr.

Så hela dagen har varit något slags teknikinferno av lååångt supportsamtal med apple två besök till elgiganten och en massa svärande där emellan. Det konstigaste (eller kanske mest logiska) var att den där kraschen blev så stor för mig. När någonting sånt händer växer ångesten så stor och blir alldeles övermäktig. Dessutom blev det någon slags markering för hur trött jag egentligen är efter allt som varit.

Imorgon kommer jag faktiskt åka bort en vecka och bo i Uppsala ett tag, datorn är inlämnad för ett försök att rädda bilderna från födelsedagen, repningen och alla naturbilder från i sommar. Samt en del dikter! Jag håller tummar och tår och allt vad man nu kan hålla för att det ska gå och räddas. Tur också att jag har gamla datorn som reserv, min trogna tappre vapendragare som fått namnet Greger (det är lättare att svära åt något som har ett namn).


Och i fortsättningen kommer jag ALDRIG lita på en dator. Datorer är ju faktiskt hela dumma i huvudet (eh..hmm ursäkta jag menar i hårddisken)

Presenterna

Här är de urfina presenterna jag fick igår.
Lillebror ritar de mest underbara födelsedagskorten tycker jag.
Idag fick jag dessutom ett till kort från honom där det stod: "Tack för tårtan!".
Av mor och mina bröder fick jag en låda fylld med en massa grejer, skrivböcker, ljudböcker med mindfulness och sånt där annat behövligt. En blommig tröja, en väska mamma hade sytt med en Londonkarta.Och choklad!
Plus en korg med andra gotter.
Av Kerstin fick jag en påse med en massa gott från hennes trädgård.
Och från Fredriks mamma har jag fått en samlingsbox med Ted Gärdestad.
Väldigt nöjd och glad är jag :)

Nu väntar jag bara på Fredriks present som han går runt och är så mystisk om... Hmm. Fast han vill ju bra gärna berätta vad det är. Det är något han beställt som inte kommit än. To be continued...

Jag älskar och jag hatar den här staden


Du är den som får mig le

♥ Angelica och Carl 23/7 ♥

Nineteen

Igår fyllde jag 19.
Ett år till.
Av någon anledning känns det skönt att inte vara 18 längre. 19 känns bättre på nåt sätt jag inte kan förklara.
Firade födelsedagen just precis så som jag ville:
Spelade musik, åt tårta och åt på Tennstopet med älskling på kvällen.
Kollade på film och åt tårtrester (finns det nåt bättre) och läste ut en bok jag nästan glömt bort.
Fint var det.

Gott-gotti-gott-gott


Skulle vilja känna något annat

Haft en fin dag i solen men en kväll med lite sämre mående. Blev en sväng till Södertull och så fick jag antibiotika. Så då blir det nog bättre snart. Sen ska jag banne mig ta tag i att få en ny utredning på magen. Var ju ett par år sedan och det har hänt mycket sen dess. Kanske skriver ett längre inlägg om det imorgon. Men nu ska jag bara ladda upp de sista bilderna från lördagens bröllop och skicka iväg galleriet till brudparet innan jag går och lägger mig. Att redigera vackra kärleksbilder lindrar faktiskt en del. :)

William


Svartvitt

Vattenglas, asfalt, tröjärm, skuggträd.
igår:
Sandviken, äppelgrönt överkast,
ladda upp med strumpbyxor till hösten
gilla rea
ogilla magont
jobba, repa, vila
lapptäckstyger
kombinationen och variationen
kolla på fransk film

idag:
kolla klart på fransk film
gråta/skratta för att det är så vackert
med lyckliga slut
källarskrot
lite mera ordning
redigera bröllopsbilder
och sedan fara iväg på äventyr
ikväll blir det
ännu mer film
ännu mer redigering
ännu mer skratt/tårar

Jag och min papegoja

Godmorgon! Tänka sig att det redan är augusti. En himla fin månad.