Inatt ritade jag och så här blev det. Coldplay skivans 11 spår snurrade runt.  Idag snurrade det till när jag gick utanför dörren, så det blev tillbaks in igen och jag vilar så gott det går. Hostan ligger och trycker kvar i bröstet, får hoppas det lättar till på torsdag. (P&L!!!)

En liten tidsresa med midsommarbilder var det här ja! En massa gott och så. Nu på kvällen har Fredde och jag förberett lite inför morgondagens tårta. Lime curd, så mycket mer säger jag inte än så länge. :) Slänger upp en bild i morgon så får ni se! Men vill önska er, redan nu, en riktigt glad midsommar!

Mina öron mår inte alls bra idag (inte magen heller) har fått en aktuttid på öronjouren imorgon så då blir det nog bättre. Och så den sabla förkylningen! Den får jag nog allt ta och bota med glass. ;)

Det svarta molnet tog över huvudet idag, och så fick jag Freddes feber på köpet. Kollar runt på fina bloggar och ser allt som är vackert. Då känns det lite bättre. Stockholmsbilder del två kommer här. Litemycket bortlängtan.

Tjuvkik på två vackra ting som följde med hem från Stockholm!

Såna här goda (och fina) cupcakes åt vi i Sthlm. Jag vet att mamma sett framemot att se ett inlägg med dessa sötingar så här är dom. I ett lagomt idylliskt rosa skimmer.

Att komma hem från ett äventyr i huvudstaden kändes lite just som att gå från ett rosa skimmer till ett svart hål. Från bekymmerlösa cupcakes till disk och vardagstristess. Från solsken till grått. Fast jag börjar trivas med det här duggregnet och den mjölkgrå skyn. Och i det svarta hålet gömmer sig det bra mycket kreativitet och idéer.
Man får gräva djupt så hittar man det.

 

Igår kväll kom vi tillbaka. Med många bilder i kameran. Mycket mat i magen och många gator i benen. Nya intryck, nya platser och nya minnen.Idag har vi landat och stackars Fredde har åkt på en trist förkylning. Att göra listan för dagen har bockats av och ett efterlängtat regn har fallit. Vi är hemma, men det känns inte så. Höstens planer spinns vidare och vi får se vart vi hamnar såsmåningom.  

:)
Älskling övar slipsknutar.
Vi packar den röda resväskan.
Trötta i kroppen men lyckliga i sinnet.
Packar ned skrivböckerna att samla inspiration i.
Känner mig lycklig. Moroten i min  kamp väntar. Åh.
Jag hoppar runt som en duracellkanin och gör små glädjetjut! Åhå!
Vet att betygen ligger i skolan och väntar, att jag klarade det inte många trodde jag skulle klara.
Tänker på de som trott på mig och stått vid min sida under vårterminen. Tack. Särskilt mamma, tack.  
Kan knappt tro att den tunga vårterminen snart är över. Men det är nära nu, närmre än nånsin!
Lyssnar på Äntligen på väg med Håkan Hellström (soundtracket för livet som komma skall).
Vi har skrivit i varandras mössor, kärleksord och låttexter. Framtidsvisioner och drömmar. 
Jag bestämde mig för en annan studentklänning i sista stund.
Varför ha en vit klänning när man kan ha en blå?
Skriver upp affärer, museum, öppettider, tunnelbanestationer, kollar väder och lever lite mer i imorgon än i idag. 
Jag letar Winnerbäckplatser i sångtexter, skriver upp platser vi vill leta på. Blir ännu lite lyckligare.
Läser älsklingens ord i mössan min: Stockholmskyss och Nu tar vi revansch!
Gråter för att det faktiskt är sant. Det vänder nu.
Tummar på tågbiljetterna.
Laddar kameran.
Ler.
Imorgon.
Imorgon då hämtar vi betygen
och drar till Stockholm.
Äntligen på väg.

Det här blir det sista inlägget innan Stockholm. Hej så länge! Vi hörs på måndag. I helgen ska vi leva så mycket vi kan, precis som alla dagar som kommer sen. Ha det så bra och ta hand om er. Det här är slutet på resan och början på en ny.

EN DAG KVAR!!

Snart.
Väldigt snart.
F-r-i-h-e-t

Den jag var - en gång i tiden: lycklig och oförstörd.
Den jag blev - efter allt som varit: trasig och på alla sätt och vis förstörd.
Den jag är - när en resa börjar gå mot sitt slut för att en annan resa börjar - frustrerad, smått förbannad, lycklig & olycklig men trots allt är jag fortfarande jag!

Det finns en skillnad med hur jag mår nu jämfört med hur jag mådde i höstas. Det finns en stor skillnad mot för hur jag mådde på vårterminen i ettan på gymnasiet. Det finns en liten skillnad mot för hur jag mådde i våras och nu. Skillnad mot det bättre, vad gäller ångesten. Skillnad mot det sämre vad gäller kroppen. 
I höstas var ångesten så stark att jag trillade över kanten dagligen. Idag känns det som att det bra måendet ligger närmre till hands - allra oftast. Små attacker rycker tag i mig, slänger mig ut från livet rakt ut i rymden men jag tar mig tillbaka. Väntar ut. Och kommer igen. Att ha ångest är så svårt, det syns inte utanpå alltid, (i ögonen om man kollar djupt) men annars så är det som ett osynligt blåmärke över hela kroppen.
Jag kan hantera ångesten nu, det är skillnaden. Vårterminens kamp mot skola och för att få ut mina betyg har tärt så mycket på själen och psyket men jag tog mig igenom det, trots att det kändes som jag skulle dö många gånger på vägen. När ångesten kommer nu vet jag att den går över, att den inte är farlig.

Men så var det här med hälsan, magen, huvudet, kroppen. Smärtan, yrseln, värken. För så dåligt som jag mått i kroppen den här våren har jag aldrig mått förut, jag har pressat mig själv och samtidigt låtit andra pressa på, trampa och ha sönder mig. Det finns inte ord för min frustration och ilska jag känner över hur gymnasiet har blivit, hela min skolgång föresten. Ett fåtal lärare har genom åren funnits där, men det är ett fåtal.
Jag saknar upprättelse, jag tror det kommer den dag jag verkligen kan känna mig frisk. Jag gör så gott jag kan tills dess. Jag tror inte på att stå still bara för att man mår dåligt, att göra saker hjälper mig tillbaks. Att bygga upp en trasighet tar ett tag -men är en sällsam resa i sig.
Jag vet inte om det här inlägget är ett tack till alla fantastiska människor, som jag fotograferat, föreläst för, berört med mina ord, ni som ger mig ny luft och ny energi....

...Eller om det här inlägget är en spark där bak på alla dom som trampat på mig, motarbetat och bara gjort resan svårare.

Kanske båda delarna.

En gammal favoritbild.  Dubbelexponering in my heart.

Herrejösses vad varmt det är föresten. Har varit hos tandläkaren, handlat på Ikea, tvättat, börjat rensa i källaren och redigerat. Vettetusan vad jag fick energin ifrån men bra var det. Nu får det bli lite lugnare tag framåt kvällen.

Det blir inget utspring på nån trappa för min och Freddes del. Istället springer vi rakt ut i livet. Till tågstation, till Stockholm. Första steget i vandringen på väg bort. 2 dagar kvar.

Idag sändes intervjun som Radio Gävleborg P4 gjorde med mig för någon vecka sedan. Lyssna kan ni göra här: http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=3156786 Tyckte det var fint att dom satte Fields of gold i bakgrunden också. Det känns konstigt att höra sin egen röst sådär när man pratar, konstigt men bra. Min historia behövs höras för att det ska kunna göras en skillnad. Grät för första gången på länge, det behövdes. Ibland tränger jag undan sorgeklumparna lite för länge, fastän det fortfarande känns så tomt. Pappa, jag saknar dig.

..I've been standing on the shoreline.

(På bild: lillebror, text: Broder Daneil)

Igår firade vi mamma som fyllde år. :)

Modell: Erica Kivinen

Freddes studentbilder blev så fina så ni får se en till på en gång :)

Fredrik ville ha studentbilder som inte var så vanliga. Vi fotade under Staffansbron, bland skräp och bråte. Tegel och klotter, asfaltsblommor och stål. Redigeringen blev lite speciell också eftersom Fredrik föredrar old-style. Fler bilder kommer!

Vill du också ha personliga studentbilder?
Maila! Jenny@jeogonblick.se

FOTO: Fredrik Larsson (min älskling)

Jag öppnar härmed en ny kategori som kort och gott heter garderob. Att fynda second hand är ju något av det bästa vet, att sy om och greja. Majoriteten av min garderob består just numera av fynd från alla möjliga loppisar och second hand butiker. Finemang tycker jag, plånboken är glad, jag är glad, miljön är glad och det är bara win win för allt och alla. Dagens kalasklädsel blev alltså en omlottklänning från RIA, gammal sjal från H&M och converse. Tygpåsen från Håkan-konserten hängde med såklart. Nu ska vi ha det bra med film och jordgubbar. Godkväll på er.

Idag var det varmt som tusan! Har fotat Fredriks studentbilder som ni ska få se sen :)

Vi har haft turen att fått superbra hjälp med inspelning från en gitarrlärare på Kulturskolan. Tack Åke! Så nu kan ni lyssna på en mycket bättre version av låten lillebror. Jag brukar spela den ibland när jag är ute och föreläser  och självklart är låten skriven för och tillägnad William.

För så är livet, man spelar och ser vart man  far. Helt enkelt.

Dubbelexponering.

Morgon med magont, då är det bra skönt att kunna jobba från soffan. Redigerat och skickat iväg bildgalleriet till lördagens brudpar. Himla fint, smågrät litegrann för att kärlek är så vackert och för ett gripande inslag på Efter Tio. Nyhetsbrus från radion och så har jag flängt omkring och städat.  I sällskap av en grå himmel och Stefan Sundström, med deg på jäsning och i den nyfållade klänningen gör jag ett försök att skingra lite tankar och finna eftermiddagslugnet.