Föreläsning
Idag föreläser jag i Sala i en timme på eftermiddagen. Det är en dag med anhöriga i fokus som riktar sig till politiker, rektorer, biståndshandläggare med flera. En målgrupp som jag mer än gärna sprider mina ord till. Jag är lite småförkyld och sisådär med rösten men det ska nog gå bra ändå.
Hemfärd
På väg hem igen efter dagens två föreläsningar, pluggar retorikanalys på tåget och ser på vackra vyer. Är så himla glad över all uppskattning idag, tack fina ni.
702 kilometer hemifrån
Lund
Nu sitter jag på tåget på väg mot Lund. Ska
föreläsa på tre olika gymnasieskolor under tisdag och onsdag men idag ska jag bara strosa omkring i en stad jag aldrig varit i förut. Som ett litet äventyr.
Andra sidan Sverige
Bilder som egentligen inte har något med texten att göra men som är fina ändå (jag har sällan med mig kameran när jag är ute och föreläser trots att jag ser vackra vyer svischa förbi utanför tågfönstret som makalösa motiv. Funderar på att köpa någon mindre sorts kamera att ha på resande fot...Såsmåningom så)
Hej från andra sidan Sverige! Det känns alltid lika konstigt (på ett bra sätt) när man åkt långt och landat i ett hotellrum och även landat i tanken vad långt hemifrån man är. Idag har jag åkt tåg via Stockholm, Göteborg och till sist landat i Uddevalla där jag nu på kvällen föreläste - skuld, skam och saknad, ja
om att vara anhörig helt enkelt. Imorgon åker jag hem, så jag hinner se lite Uddevalla i dagsljus också ;)
Bara en kul grej... Jag har ju alltid drömt om att åka till Göteborg, mycket beror såklart på Håkan Hellströms fantastiska musik...Så när jag bytte tåg där nu i eftermiddag passade jag på att kika utanför station en snabbis och se spårvagnar! Åhå! Det kan jag leva på ett tag.
Gårdagens glada Hudik
Igår var jag och föreläste jag tillsammans med
Ulf Lundahl i goa glada Hudik (fint ställe, massor av fina hus och vackra vyer.) Först på Brommagymnasiet och sedan på resturang Patricia under kvällen.
Jag fick jättefin uppskattning som gjorde mig alldeles varm i hjärtat, både under dagen och nu på morgonen i mailen. Jag är oerhört glad men också lite trött så idag vilar jag mest från förkylningen som går fram och tillbaka samt bläddrar i den fina boken jag fick igår - om Glada Hudik-teatern. :)
Hemma från vackra Vilhelmina
Åh vilken toppendag! Härligt väder och inga större förseningar med flyg och tåg (liten fördröjning i Uppsala bara.) När planet började flyga ner mot Vilhelmina blev jag så rörd av hur vackert det var. Synd att kameran inte var med. Men ibland gåt det bra att bevara ögonblick på näthinnan också.
När jag väl landade i Vilhelmina och fick se de vackra landskapen täckta av gnistrande rimfrost på nära håll så blev jag nog alldeles kär i naturen. Fredrik och jag kommer nog semestra där nästa sommar och fota natur. Måste defintivt dit igen.
Föreläsningen gick också jättebra. En toppenintiativ att ordna en sådan dag med blandade föreläsningar, god mat och gott fika. Jag kommer skriva lite mer om själva föreläsningsdagen på
Bort med skammen bloggen imorgon. Men nu ska jag och Fredde bara vara och kolla klart på vår dvd box med Beatrix Potter sagor. :)
Vilhelmina nästa
Det var längesen jag klev upp så här tidigt. Först blev jag oerhört irriterad när klockan ringde, tänkte vad sjutton det är inte ju inte ens ljust än. Nu är jag lite piggare och bra taggad för att åka upp till Vilhelmina och föreläsa!
Anhörigveckan
(Fredrik knäppte lite kort på mig hur jag ser ut när jag står och pratar)
I onsdags var jag i Enköping och föreläste och i går var jag på Sjömanskyrkan här i Gävle. Om att vara ung anhörig till en demenssjuk förälder. Vi hade lite datakrångel vilket var oerhört frustrerarande men det var en tålmodig publik :) Nu är det lugnt med föreläsningar fram tills den 26:e då jag åker ända upp till Villhelmina!
Alzheimersdagen
Idag är det internationella Alzheimersdagen.
För fem år sedan satt jag antagligen på mitt rum och grubblade över livet, pappa, sjukdomen.
För två år sedan satt jag i soffan hos Malou på Efter tio och berättade om pappa.
Förra året var jag i underbara Uppsala och föreläste.
Och i år var jag och föreläste i fina Sandviken på anhörigcenter i en fullsatt lokal.
Att föreläsa är så härligt för jag känner att dom som är där vill mig väl och de lyssnar och ser mig för den jag är. Det är fantastiskt. Att bli hörd, att bli sedd. Inte mobbad, utfryst eller utskrattad. Och jag får sån bra respons som jag lagrar i självkänslan, vilket behövs. Jag möter människor som berättar om sina liv och det är både skratt och tårar under kvällen. Jag känner mig så tacksam, rofylld men samtidigt upprymd och hungrande efter en fortsatt kamp för bättre omsorg, större förståelse och mer kunskap om demens åt folket!
Tack Sandvikens demensförening och anhörigstöd för en fin kväll.
Dessvärre så har jag inte alls sett eller hört särskilt mycket i media om Alzheimer idag trots att det faktiskt är Alzheimersdagen, det tycker jag är märkligt. Demens är en folksjukdom och Alzheimers den fjärde vanligaste dödsorsaken, men varför är det då så förbannat tyst?
En kvinna på föreläsningen sa att jag liksom fungerade som en dörröppnare. Att jag kan vara en av dom som öppnar upp till konversation och en väg ut ur den här sabla tystnaden. Så att fler ska våga prata. Det är så jag vill känna och därför jag gör det här, för att bryta tystnaden och sudda ut skammen. Så att det kan ske en förändring, i tystnaden händer ju ingenting.
Snart sparkar jag, Mari och Fredrik igång ett projekt för att belysa demens ur alla möjliga vinklar och vrår. Och så kommer jag ju föreläsa en massa såklart!
Kampen fortsätter i höstmörkret...
