Det här verket är en del av ursprunget till utställningen. Mitt favoritverk.

Min första tanke var att göra flera plagg av skräp. Men det blev ett alltför stort projekt så jag bestämde mig för att göra denna sopdress som den fint kommit att kallas.

En av våra tankeställningar inför arbetet med utställningen var kring frågorna "Vad är fult?

Vad är vackert?" Vad är värdefullt?

För ett tag sedan såg Fredrik och jag filmen Vägen, en  framtidsdystopi som är ganska så deppig men ändå berörande om en far och en son som vandrar genom ödsliga landskap för att hitta havet, hoppet och kanske andra överlevare i en värld  där den största delen av befolkningen har dött. Det är en otrolig kamp. Min favoritscen är när de hittar en matkällare full av konserver. De färgglada burkarna med konserverade frukter gör sonen alldeles salig av glädje. I den gråa världen lyser de som regnbågar. Men i våra egna köksskåp idag kanske de där konservburkarna inte alls har särskilt stort värde, de bara finns där.

Att tillverka den här klänningen var roligt, bitvis. Men ibland blev jag bara trött på den (klumpiga jag stack mig hela tiden på nålen och råkade ständigt ha sönder de sköra godispapprena) men summan av kardemumman var en förändring jag märkte på mitt sätt att se på saker och ting. Godispapprena blev små skatter. De fina färgerna, blankheten, det prasslandet ljudet. Skräpet blev något vackert, något värdefullt.

Kommer vi en dag på avgrundens kant behöva klä oss i spillror? Vem vet. Kanske inte bokstavligt talat, men bildligt så bär vi nog redan nu många av världens spillror. Jag vill uppmana till att ta tillvara på det som redan finns. Du behöver inte nödvändigtvis klä dig i soppåsar och godispapper, men att sy om, handla second hand (någon annans skräp kan vara någon annans skatt) och ifrågasätta din syn på prylar och slit- och- släng kan faktiskt göra en skillnad.

Just nu blir det en del om utställningen på bloggen, mest för att jag är stolt och nöjd. Det är ingen stor utställning men för mig är det stort att våga dela med sig av något som varit en barndomsdröm, att skapa konst på ett visst tema och låta andra ta del av det.  Jag tänkte berätta lite om verken för den som kanske inte har möjlighet att ta sig till själva utställningen på plats och för dem som vill veta lite mer vad för tankar som finns bakom färgen.

Det är ett av mina 10 verk:

Det finns så mycket att oroa sig för, i mörka stunder kan det mesta kännas som en ändlös misär. Men jag tror på att så länge det finns människor som debatterar, engagerar sig, säger ifrån och reagerar på orättvisor så finns det hopp. Om det skulle bli helt tyst, om vi bara skulle lägga oss ner platta och ge upp - då skulle det bli ännu mörkare, ännu mer hopplöst.

Beroende på vilket håll man läser kombinationen av ord så hittar man olika meningar, kanske känns det bittert, kanske känns det som om man borde göra något. Kankse känns det som en uppmuntran. Kanske byter du plats på orden och hittar andra meningar, som man gör med dom där små brickorna i kylskåpspoesi

Jag tror att människan är förbannat stark, men rätt ofta kör vi våra huvuden i väggen och ljuset känns långt borta. Vem vinner? Vem tävlar vi mot? Vad vill vi uppnå?

Att ställa frågor ger kanske inte alltid vettiga svar, men att ifrågasätta är början på en förändring.

Besök gärna Fredriks och min utställning! Länsmusset Gävleborg hittar du på Södra strandgatan 20 i Gävle (mellan polishuset och gamla stan.) Gå upp en trappa så hittar du studion! Museet har fri entre.

Idag är det öppet 10 - 16 (eftersom det är dag före helgdag)  här hittar du öppettider övriga dagar.

Här kan du läsa mer om  vår kommande utställning. Snart är det dags!

Jag har satt pratförbud på mig själv (det går sådär) eftersom jag är så otroligt hes! Vill ju kunna få in vanliga rutiner, repa som vanligt och t r ä n a. Det är tröttsamt att känna sig som ett snormonster. Då är det vila som gäller. Och att sysselsätta sig lite också lite såklart. Småjobba, soffvila och så en rejäl dos med te och kreativitet. Alldeles snart (två- tre veckor cirka) har Fredrik och jag vår utställning hängandes i Studion på Länsmuseet.

...Sista minuten pillande på det sista verket som jag hållt på med allra längst. Vad kan det vara? Bilderna ovan är en ledtråd men säger inte särskilt mycket. Lite glittrande skräp som fått sig en annan form. Mer får ni veta den 18:e maj!

Pusselbitarna sammanfogas och snart är det dags. 18 maj till 18 juni på Länsmuseet i Studion...

När utställningen hänger uppe kommer jag självklart föreviga alla verk så de finns att se digitalt på bloggen också. Fredrik är klar med sina verk och jag har ett kvar...

Här ovan ser ni en trashad LP som ingår i utställningen, med poesi slängd i silverfärg:

Här, här och här finns andra små ledtrådar till utställningen.

Igår så målade jag ännu ett verk till Fredriks och min utställning 18 maj på Länsmuseet. Det är så oerhört befriande att skvätta färg, fast det är lite svårt med stora dukar i en liten lägenhet. Det blev en rödrosa fläck på soffan... Men eftersom jag målar med akryl går det ju lätt bort.

◊ Gå till sjukgymnasten och börja träna igen efter ett långt avbrott på grund av förkylningar.

◊ Finslipa ett föreläsningsmanus tills på måndag då jag åker till Lund och föreläser.

◊ Sortera papper, känns alltid skönt att göra sånt innan helgen.

◊ Kanske fortsätta på tavlan ovan..

Den 10:e maj till den 10:e juni kommer Fredrik och jag ställa ut på Länsmuseet Gävleborg (i studion, gamla manegen.) Vårt tema handlar om sånt vi kanske kallar skrot/skräp med en vinkel av miljötänk och en uppmaning att tänka i andra banor. Mer än så säger jag inte!

Men jag bjuder på bilden ovan i två varianter som är ett av Fredriks verk till utställningen. Så får ni grubbla lite vad det kan tänkas vara :)

Hiskeligt halsont. Hua. Är inne på tekopp nummer fyra.  Har fått en del gjort med filosofipluggandet i alla fall, påbörjat en gruppuppggift och plöjt igenom ett par engelska artiklar. Och så suttit och kluddat lite med filosofiska funderingar i ett virrvarr till tonerna av Tchaikovsky.

I går var det en sådan där vanlig söndag med tvätt, städning, disk och plugg.. Men på kvällen var det bra film på femman (En shopaholics bekännelser)så då passade jag på att göra något lite roligare - rita, rita, rita. Bara det som kom ur huvudet och med inspiration från filmen.

Sandvikens konsthall har en teckningstävling, dessa fyra verk ställer jag upp med. Fredrik och jag ska åka in strax och lämna in dem. Sen är det bara att hålla tummarna att de kommer med.

Tekniken jag använt är vattentusch för bakgrunden (och papperstussar för att dra ut och göra ljusare partier.) För själva figurerna är det bläck, tusch och lite silverpenna som jag använt.

1. Jag brinner

2. Det var inte mitt fel

3. Jag skulle vilja skydda dig från allt ont

4. Borttappad passion

Det var verkligen befriande roligt att göra de här fyra. Jag hade ingen idé eller tanke från början utan hämtade bara inspiration någonstans fritt ur det omedvetna. Låter kanske lite flummigt. Men det är en härlig känsla.

Jag håller på att skapa någonting alldeles extra till teckning 2012 som äger rum i Sandviken. Fredrik håller också på med ett projekt och jag håller tummarna att vi både kommer med. Vore så himla kul! Just nu gör jag konstiga pappfigurer som ska bilda något slags kollage...

Work in progress... Yes. Då var jag igång med den uppdaterade versionen av barnboken jag tidigare nämnt. Här är en tjuvkik på en första skiss till den första bilden. Ett kalas i oktober skildrar den första bilden.. Boken kommer bli en blandning av allvar, sorg och glädje. Men mer får ni veta allteftersom!

Den här tavlan drog jag fram ur gömmorna igår för att istället pryda sin plats på bokhyllan,  som en motivation när det känns mörkt. Den kom till i januaris vintermörker, har använt papper för att "dra ut färgen" i bakgrunden. skrapat, använt mycket vatten för att göra det rinnigt på vissa ställen och riktigt tjocka kluttar för att skapa solen och håret.

Det är så härligt att experimentera och bara låta färgerna dansa över canvasduken.

Den här ritade jag för ett bra tag sedan. Att skriva och fota gör jag ju dagligen, men att rita gör jag tyvärr mer sällan, likaså som att plocka fram symaskinen. Det känns lite svårare, jag har sällan skrivkramp eller fotokramp men ibland när jag sitter med det blanka pappret och teckningspennorna så går det bara inte. Jag får någon slags prestationsångest och högstadiet går som ett eko genom mig.

Jag fick ofta höra förut att jag var duktig i ämnen såsom svenska och matte och så vidare, att det var där jag borde ha mitt fokus, pluggis blev min stämpel trots att jag själv alltid känt mig mer åt det estetiska hållet. Men ämnena bild, musik och syslöjd som jag egentligen tyckte var roligare -där fick jag höra att jag inte hörde hemma. Jag kunde inte sjunga, inte rita och inte sy. Och många tycker ju att om man inte kan så ska man låta bli, själv tycker jag glöden är viktigast, att man vill någonting.

Musiken blev som ett öppet sår, när jag tog upp sången igen för något år sedan efter många tysta år så kändes det som ett skruvstäd kring halsen, att jag inte borde. Den känslan har jag övervunnit. För jag älskar att sjunga och jag har hittat min röst. Det känns bra, att jag vågade.  Vad gäller konsten, teckningarna, målningarna som ligger under sängen och undanstoppade i gömmor, mycket har jag slängt genom åren men det lilla jag har kvar är jag rätt nöjd med. Trots det så känns det som en spärr, när jag håller i teckningspennan eller penseln är det som att jag inte borde. Inte får. Orden från förr sitter kvar, som bläck i tanken.

Men ibland så! Då far pennan över pappret och kreativiteten flödar, prestationsångesten blåser ut genom fönstret och något slags märkligt lugn vilar i luften och en harmoni känns i hela kroppen. Jag kan, jag vågar och jag ska. Man ska göra det man vill, som en klok lärare sa till mig en gång: Det du vill bli- det blir du!

Dagens värme är härlig, men sätter sig i huvudet och magen är inte den gladaste idag. Hoppas på en bättre dag i morgon och låter kvällen få vara vila och kreativitet. Kanske jag tar fram teckningspennorna igen, bara för att.