Faller sakta
Den här låten är så fantastisk bra. Trevlig söndag!
Låt dom regna
Nu är jag åter i Gävle efter 24 timmar i huvudstaden! Spårvagn, tågfönstersvyer, solstrimmor, snöblaskdroppar, second hand, orgelmusik i Adolf-Fredriks kyrka, go mat, brownies, köpt situation stockholm och tidningen skriva och såklart själva anledningen till besöket. Två fantastiska timmar Thåström.
Tråkigt nog har jag gått och blitt förkyld igen (när ska man få vara frisk?) så jag var inte alldeles särskilt pigg men ändå peppad på att se karln vars musik fått mig att många gånger om tagit tag i saker och trott på livet igen och igen. Jag tycker att han gjorde otroligt bra ifrån sig, dessvärre hörde man inte alltid hans vackra textrader i allt annat men hans utryck och hur han bokstavligen tar in hela scenen genom att rastlös vandra, bottenskrika med sina lungors kraft och aldrig stå still gör varje sekund till något sevärt.
Jag tyckte mycket om variationen mellan gammal och nytt, ljud som förde tankarna till klingande sågfabriker, mörka järngruvor ur sagor och så utblandat med berörande låtar såsom Kriget med mig själv och Fan fan fan.
Eftersom jag lämnade kameran hemma (ibland är det skönt att packa lätt) så kunde man ju såklart ändå inte bli att tänka på sådana saker som vilket fantastiskt ljus det var och hur bra bilder det skulle kunna blivit. Men utan kameran får jag samtidigt lättare att tänka i ord, hitta de där fraserna som beskriver lika bra som en bild. Det är nästan svårare, men ändå väldigt givande.
För mig så personifierar Thåström med sitt scenspråk en slags existensiell rastlöshet, vem kan liksom inte känna igen sig i det där flaxandet när livet fastnar och river innanför huden? "Jag vet du odlar vingar för att din hud har blitt för trång."
Thåström ger kraft, vilja att flyga och våga flaxa lite mer utanför ramen.
Det är dags att beväpna sig med vingar.
Beväpna dig med vingar
Idag flyr jag staden ett litet tag. Mot Stockholm bär det av för att se Thåström på Cirkus. Kommer bli ljuvligt. Hemma imorgon eftermiddag!
Sjung
Igår lyssnade jag på Lalehs nya skiva om och om igen när jag pluggade argumentationsanalys...
Some die young och vårens första dag fastnade jag lite extra för. Jag tycker det är en sådan magisk process att lyssna på vad en artist som ligger en varmt om hjärtat har skapat för nytt. Det som är spännande med Laleh är hur hon blandar olika stilar och känslor. Vid första lyssningen kanske det är lite spretigt. Men det är det som är grejen, för då börjar man lyssna djupare och hitta en röd tråd genom skivan. För mig blev budskapet och känslan ett hopp om våren, en uppmuntran. Och jag måste verkligen se henne live snart igen!
Karusellsången
Runt, runt upp och ner.
Så går livet.
Och jag har hittat en fantastisk människa som satt en ord på just den där karusellfärden vi kallar livet. Ida Olsson heter hon och jag har lyssnatlyssnatlyssnat på hennes skiva En tur på livet under de senaste veckorna och fått en massa energi av hennes röst och texter.
Ett musiktips alltså. Ida Olsson, Karusellsången.
Och visst är bilden lite extra fräsig. Kasettband är grejen. (Texten har jag skrivit in i efterhand.)
En dröm som vi fördömer
Klicka på bilden och lyssna på Ulf Lundells vackra Snart kommer änglarna att landa.
"Var inte rädd för det som är verkligt"
Radio, radio, radioapparat
Det finns en gammal låt med Lisa Ekdahl där hon sjunger något i stil med Radio, radio, radioapparat, tänkte på den idag och gjorde ett försök att hitta den på youtube. Här var det inget finns i sjön inte, jag fick napp på en gång. Lyssna vetja! Det är rätt charmigt och man blir lite glad. Klicka på bilden för att lyssna!
För att knyta ihop säcken på temat radio så blev jag alldeles nyss intervjuad av Radio Gävleborg om att vara anhörig. Det kommer sändas om någon/några veckor eller så, i en serie som handlar om just demens. Jättebra tycker jag. Självfallet länkar jag när det går att lyssna på intervjun på nätet.
